Det börjar räcka nu..
Jag måste skriva av mig i dag, det är lixom lite fullt på insidan och jag är i ett så känsligt stadie nu med medicin avslutet så allt går rakt i hjärtat..
Ni vet mitt (då) blivande gudbarn, som jag skulle bli gudmor till tills jag kommenterande mammans rökning när hon var svårt sjuk.?
I allafall, jag hittade ett par så jäkla söta skor till henne och tänkte att jag ville att hon skulle få dom, oavsätt om jag är osams med hennes mor. Tycker hon skulle vara så söt i dom & bryr mig ju mycket om barnet. Hur som helst så skrev jag till dom att jag hade köpt ett par skor åt henne som jag gärna ville att hon skulle ha. Att detta inte var någon fredsgåva utan bara en gåva från mig till barnet. Det fick jag snabbt höra att det inte var välkommet. Istället möts jag av otrevligheter. Dom kunde bara sagt ok, tack och låtit Enya springa ditt med dom (eftersom Enya fortfarande duger att umgås med de andra barnet i familjen).Jag menar, tänkt om de andra barnet kommer hit och leker och så har jag en gåva åt honom, får han inte ta emot det då för att det kommer från MIG?
Alltså, seriöst..Jag kommenterade hennes rökning, ganska skarpt när hon var svårt sjuk..FÖR ATT JAG VAR RÄDD OM HENNE OCH RÄDD FÖR ATT HENNES BARN SKULLE MISTA SIN MOR. Inte för att vara en dålig vän och hemsk människa. Jag förstår inte.
Just nu smyger dig mina inre demoner på, ni vet dom där som säger att man inte duger eller är bra till nått. Jag kämpar emot för att få demonerna att förstår att jag inte lyssnar, att jag duger som jag är och är en bra människa.
Jag tycker allt är så förbannat barnsligt, så ovuxet, så omoget, så oansvarigt så, så, så förbannat onödigt.
Så, bara för att jag inte inte sams med mamma (och tydligen pappan får man på köpet) så får man inte heller bry sig om barnet som skulle blivit ens gudbarn, som man väntat på, pratat om och passat!
Nej, rakt in i hjärtat (men de är väl meningen)
