En fet isbjörnshona...
Det börjar ordna upp sig, med förkyningen alltså, äntligen. Fast man har en trötthet som hänger kvar i kroppen. Hoppas den ger med sig snart. Känner mig så energilös, orklös lixom. Det finns miljoner saker jag skulle vilja men jag hittar inte energin till det.
Känner mig bara fet och äcklig. Jag känner hur jag bara sväller och sväller utan anledning, igentligen kanske man borde kolla upp det men känner mig så hypokondrisk när man sprungit på vc så mycket som jag gjort de senaste åren. Men någonting är ju helt klart inte som det ska.
Jag sitter och bollar tankar, hur ska jag göra, vad ska jag göra? Jag måste ta mig ur detta dystra hål. Jag trivs inte alls med mig själv och inte heller min vardag. Mycket är det ju det psykiska som hindrar mig men de kommer ju att bli bättre, jag är hoppfull. Men annars, hur ska man ta tag i sitt liv när man inte orkar? Jag vill gå miljoner powerwalks, men har inte energin. Jag vill gå på gym men har inte energin..Jag vet vad jag vill, men inte hur jag tar mig dit.
Jag vill oxå vara smal och känna mig vacker innifrån och ut..jag vill kunna säga till folk att jag är en hälsosam människa. Inte för att jag är ohälsosam nu, men det kan bli bättre helt klart.
Hur ska man ta sig ur ett hamsterdjur? Hur gör hamstrarna?
Nej, de där med isbjörnen kanske inte är så tokigt. Han skulle nog gilla en fet björnhona..
Puss & Kram
