Hej då Venlafaxin...
Okej, första dagen helt utan venlafaxin och första dagen med voxra. Shit så jag mår, ont i hela kroppen, fast mest benen, det bara värker och värker. Jag känner mig tung och går på vågor. Jag har många gånger talat om detta gift, venlafaxin. Men trots allt så är det ju de läkemedlet som höll mig över ytan i 14 år typ. Nu hoppas jag verkligen på voxra.
Mitt i allt detta så kommer Enya och visar sina händer, hon flagar på fingertopparna. För ett par veckor sedan var det tårna och då sa dom höstblosor. Men börjar undra om det är nått annat..får hålla koll så att det inte blir sår så som på tårna.
Jag mitt smartas bestämde att jag skulle bjuda min pappa och faster på mat i dag, det kan ju bli spännande med tanke på mitt mående. Det hade nog varit bättre om någon kom och pysslade om mig i dag. Men men, jag har mina stora bönor, vi hjälps åt.
Så, med detta inlägg vill jag säga hejdå till venlafaxin och välkommen till Voxran.Venlafaxin, min livkamrat i 14 år. Jag är så jävla glad att bli av med dig, men kommer alltid vara tacksam för det du gjort. Nu kommer det några tuffa veckor, hoppas bara jag är körbar på torsdag..
Får se när jag orkar skriva igen, antingen blir blogggen min flyckt nu eller så blir det tyst ett tag..will se..
Puss