Finnen!
Asså det här med ålder igen. Där står jag nybadad vid spegeln och kollar in mina snygga gråa hårstrån som kikar fram under färgningen och tänker "åh fy nu måste jag färga håret igen" och så upptäcker jag en VULKAN, en TOMAT, en besökare från grannlandet..En DFINNE utan dess like. Den var hemsk. Hur kan man vara gråhårig OCH ha finnar, jag tror min kropp har åldersnojja, inte bara jag i psyket haha. Hur som helst så var det en sån där gosig sak som man självklart inte kunde låta bli. Jag är så pillrig av mig och har alltid varit det. När jag var liten blev mina föräldrar GALEN på mig för att jag ständigt gick och pillade sönder alla tapeter i skarvarna. Där jag fick under min nagel rök tapeten. Samma sak med sånna där tapeter med små kuddar eller vad man ska säga, dom pillade jag också bort. Så självklart kunde jag inte låta bli min vulkan. Och det blev en touch down..rakt på spegeln. URK..Det är ju katastrof och inte okej..Jag menar ska man känna sig hedrad eller förfärad över finnen..är jag lixom i ett mellanläge mellan ung och gammal. Är jag medelålders? Jag menar, jag slutade ju nyss högstadiet känns det som.
Jösses Amalia, medelålders problem.