När allt blir för mycket..
Helvetet på jorden, så kan jag beskriva den sista tiden. Jag är matt hela jag, har stressprickar i ansiktet och bröstet, jag är helt enkelt finito..
Jag är så trött på sjukhuset, trött på läkare som gissar & tror men inte vet eller tar reda på. Åter igen har jag varit på sjukhuset med Enya, vi blev inlaggda förra onsdagen. Enya kräktes som vanligt men fick 40,5 graders feber och bara skrek och skrek. Jag ringde barnmottagningen för att meddela dom det men hade igentligen inte en tanke på att åka in till sjukhuset. Där emot ville dom att jag skulle åka med Enya till akuten, dom misstänkte att hon hade fått urinvägsinfektion. Sagt och gjort! Direkt efter dopsamtalet åkte vi upp med henne och det sattes en påse. När hon kissat togs de prover. Vi vägde och tog puls och lite sånt sedan satt vi i väntrummet. Efter ett tag kom min pappa upp och pratade lite. Sen kom läkaren och hämtade oss! Läkaren sa att alla prover dom tagit på henne inte var bra, hon hade urinvägsinfektion, hennes salthalt i kroppen var för låg och sänkan för hög. Vi blev inlaggda. När vi kom upp på avdelningen sattes det dropp.
Jag fick lite fika och sedan somnade vi. På morgonen när vi vaknade skrek Enya hysteriskt hela tiden. Vi gick till röntgen för att göra ett UL på henne och sedan upp till avdelningen igen. När vi var på väg upp sa jag till sköterskan att jag tyckte att Enyas ID:band på handen satt för hårt och behövdes klippas bort. När vi kom in på rummet så följde sköterskan med. Hon började kolla Enyas kropp och vi tog av henne tröjan. Det var nått av de värsta o grymmaste jag sätt. Hennes arm stod rakt ut, Hela höger armen, höger sida av bröstet, halsen och magen var helt uppumpat, så svullet att Enya skrek av smärta. Sköterskan hade satt kanylen fel kvällen innan så all dropp dom pumpat in under natten hade fått rakt in under huden och i vävnaden. Helt plötsligt rusade det in läkare och sköterskor och droppet togs bort. Dom hade så mycket om ursäkt men enligt dom var det sånt som händer. Dom gav henne en alvedon och lämnade oss på rummet. Man fick inte röra henne, hon va hysterisk och hade så ont. Hon låg på rygg i min säng och bara skrek. De ända jag kunde göra var att klappa henne på huvudet och pussa henne i pannan :( Läkaren sa att de skulle gå över tills morgondagen.
Dagen efter så hade det blivit betydligt bättre men de kändes så hemskt att Enya fått gå igenom så mycket. Dom ville inte sätta nytt dropp och riskera att de skulle ske igen men dom satte en kanyl i huvudet på henne till antibiotikat och en sondslang i näsan eftersom hon spydde så mycket.
Sedan följde några dagar på sjukhuset och Enya pendlade upp och ner i vikt. I måndags blev vi utskrivna efter mycket om och men. Efter bråk med läkare mm. Dom gör ju ingenting, hon är för liten är deras ursäkt. Men hon mår ju inte bra och de finns andra sjukhus som inte alls tycker hon är för liten. Det värsta av allt var när läkaren kommer in o berättar att dom skrivit ut antibiotika mot NJURBÄCKENINFLAMATION....!!!!! Här har dom sagt till mig hela veckan att hon haft urinvägsinflammatin och så har hon inte alls haft det??!! Jag blir så förbannad. Sedan kastar dom i mitt ansikte att det kan vara så att Enya har små gångar från baksidan av njurarna till tarmarna och att e-koli bakterier tar sig in i hennes njurar så, OM så är fallet blir det operation i uppsala...JAHAAA och varför har man inte sagt nått??? Inte nog med detta så när läkarna berättade vad ENya hade för bakterier så sa han att de fanns E-koli och en annan bakterie som jag inte minns OCH EN MASSA ANDRA SVÅRBEHANDLADE BAKTERIER som inte var så många så de behövde man inte bry sig om??????
Vi lämnade i allafall sjukhuset och försökte få komma till ett annat, men de krävs remiss. Nu har vi varit hemma ett par dagar och jag vet inte om jag ska falla samman eller gråta eller vad jag nu ska göra. Jag är så TRÖTT. Enya bara kräks och kräks och jag vågar knappt låta nån hålla i henne för att jag vet att hon kommer kräkas ner dom. Hon vill bli buren hela tiden för att hon känner sig så otrygg och just nu HATAR JAG BARA VÄRLDEN!!! VARFÖR?? Varför Enya, varför jag som är ensam med henne och har två andra barn som känner sig helt åtsidosatta nu..VARFÖR?? När ska allt bli bra? När ska jag få njuta? När jag jag få ta itu med mig själv och mitt liv? Enya tar upp allt, de är knappt så man hinner gå på toa innan hon skriker..
Allt är så svårt, att tvätta, laga mat, umgås me Emil o Bella..Vänner är knappt att tänka på och kärlek är bvara att glömma..
Snart kryper jag in i mitt eget skal och vägrar komma ut eller prata med nån förens saker lugnat sig..
Jag ser min dotter lida pga nått & de finns inte ett piss jag kan göra åt det...
;(