Barn med barn=barn
Jag sliter av mig håret och hoppas jämnfota!!!! Jag älskar mina barn oändligt mycket. Men detta pree teen stadiet men mellan flickan är sjuttsingen värre än sonens tonårsfasoner..
Varför har barn så brottom att bli vuxna? När man är vuxen vill man bara bli barn och slippa alla måsten och ansvar. När man är barn vill man bara bli vuxen och få sköta sig själv.
Man försöker lära barnen rätt och fel, suntförnuft och förbereda dom för hur det är att vara vuxen..men jisses, de är som att prata med en vägg. Jag vet ju hur jag var själv, jag bara läääängtade efter att få göra som jag själv ville. Se hur det slutade, gravid vid 16 års ålder och mamma vid 17 år. Men jag var ju så vuxen och visste precis hur allt funkade. Eller?
För de första visste jag inte hur man betalade räkningar..
Jag visste inte heller hur tvättmaskinen funkade i tvättstugan..
Hur skulle jag veta hur det var att få barn?
Som tur är löste sig den biten som för vilken mamma som helst och efter en lektion i hur man betalar räkningar och tvättar så funkade de ju som tur är..Jag körde med att "Mamma, du var 16 när du fick barn " så du kan inte säga nått för jag är i allafall 17 år. WOW vilken skillnad va? Såhär på äldre dagar kan jag skratta åt hur "vuxen" jag tyckte att jag var.
Glömmer aldrig hur jag men min bauta mage åkte hem till mamma och pappa klockan 23 på kvällen med bussen för att det åskade och blixtrade ute och sambon inte var hemma..Ni ser, så vuxet gjort av mig. När jag ser på kort nu från när sonen var nyfödd, när jag sitter med permanent spolar i håret och ammar honom hemma hos mamma och pappa så kan jag förstå att folk kollade när man var ute och gick, jag såg verkligen ut som ett barn som hade fått barn..Då trodde jag att alla stirrade för att jag var en dålig mamma eller liknande, men det var ju inte därför. De såg ut som att jag var ute med min lillebror i vagnen.
Kommer också ihåg att sonen tyckte att det var pinsamt när jag följde med honom till 6 års verksamheten eftersom alla hans polare kommenterade hur snygg syrra han hade, haha...stackars liten. Där stod han och förklarade att det inte va hans syrran utan hans mamma. Jag har varit en jävla bra mamma åt sonen, men de finns mycket som jag önskar jag gjort annorlunda..Som nu när jag fick Enya så har jag varit så jäkla trygg hela tiden..den tryggheten fanns inte i mig då...
Min dotter vill gärna bestämma sina egna tider, när hon ska vara hemma, när hon ska sova eller göra läxor. Hon vill vara vuxen men också gärna ett barn..Denna tiden är så svår..men de är bara att bita i hop och vara den bästa mamman man kan..
Nu vaknade lillfis, måste ta henne..Bye