En lycktstolpe i taget..
Ni kanske inte förstår hur en vanlig dag är för en person med panikångest. Man går ut på ett "måste" som jag säger, tex till affären. När man går hemifrån går man på ostadiga ben med en nästan isande känsla i kroppen.När man kommer utanför porten så drar man en djupt andetag, luften känns så skön efter att man andats inneluft ett tag. Tankarna snurrar och man försöker lixom fokusera på nått bra. En lycktstolpe i taget, ju flera man går förbi dessto bättre. En inre peppning pågår, tar du dig till den lyktstplpen så är du bra, tar du dig till den lyktstolpen så är du bäst, kom igen Cissi, en till..Tillslut har man nått sitt mål utan att svimma, kräkas eller flippa ur totalt. In på affären på ostadiga ben, illamåendet kommer, den iskalla känslan kommer, paniken kommer smygandes. Antigen vinner jag eller så vinner ångesten. Det är värst vid kassorna, om det är kö. Då kommer paniken på en gång..
Men jag härdar ut, jag gör allt rätt..Jag har verktygen och kunskapen..Men om man gör allt rätt, varför fortsätter skiten då..
Går till kurator nu, på KBT..igen..var typ tio år sedan sist..Min uppgift till nästa gång vi ses så ska jag försöka komma ut på en kravlös promenad varje dag..Förstår ni..en promenad om dagen..Jag som alltid gått power walks, joggat..Jag kommer inte ens ut på en jävla promenad..
Förstår nu hur kräkande det känns för mig själv!
Det är så mycket som jag hatar mig själv för just nu och det är inte attraktivt. Jag hatar att det gick så jävla bra för mig, fick utbildning, jobb, jag och barnen hade det toppen ekonomiskt..och sen händer detta..och jag HATAR det..känner mig så jävla misslyckad..
Jag hatar att jag inte kan känna mig vacker, ni kanske tror att jag tycker att jag ser bra ut, men tjejen på bilderna jag tar är inte tjejen som skriver detta nu..Jag är så obekväm i min egen kropp, jag vill vara fit, snygg, fast..Ingen hängande mage..Jag HATAR det...
Jag hatar oxå att jag lyckades så bra med kosten..jag rasade i vikt..och sen när jag började må såhär så funkade det inte längre..ett tag kunde jag bara äta lättsaltade chips och drickyougurt. En dag kunde jag bara äta pommes..allt pågund av illamående. Då äter man det man blir sugen på och får i sig. Jag HATAR det...Nu är jag helt ur balans med kosten och varje dag tänker jag, i morgon sätter jag igång igen. Men det går inte, viljan finns, men kroppen och psyket orkar inte.
Det finns inget jag just nu, för den glädjen, orken, lusten och buset jag har i mig går åt till att vara mamma.
Jag kämpar..varje dag mot mitt eget psyke..och jag vet att jag kommer att bli bättre..och att jag kommer få leva med detta, men när man är i det är det förbannat jobbigt och kränkande..
Nu ska jag fortsätta kolla på efterlyst..det är jag värd efter
Tvätt
Bak
Matlagning
Diskplock
Lek
&
Envisa barn
Possa, Krama, Gosa