Mental Obalans..
Åh jag är förbannat dålig på att blogga i bland, men vissa dagar tar bara verkligheten över mer än andra. Just nu är livet bara okej..varken mer eller mindre. Eller det där lät fel. Menar inte att mitt liv suger..men saker, innehållet i mitt liv är inte som jag vill att det ska vara. Medicin sänkningen går bra, har gått från 300 mg till 37,5 mg, sista tabletten kvar. Och det har gått så bra, men de senaste dagarna har jag börjat må riktigt dålig, framför allt på kvällarna, får ångest och små panikattaker. Blir så besviken, ville klara mig utan medicin men om jag ska må såhär så är det inte värt det. Sedan får jag ingen ordning på blodtrycket som inte kan bestämma sig. Det är lätt förhöjt men jag känner av det väldigt tydligt vissa dagar, jag måste vara känslig! Vikten står still men jag minskar på måttbandet. Kärleken finns bakom hörnet, men jag backar..
Såhär är det, jag VILL träffa någon men eftersom jag inte mår bra just nu så backar jag, jag vill inte lägga över mitt dåliga mående som jag faktiskt har mellan varven på någon annan. När man träffar något och är nykär ska man dansa på små moln, inte behöva oroa sig för om man fixar att gå på dejten eller inte..sen duger jag inte i mina ögon. Jag är inte på en vikt som jag känner mig bekväm.
Jag vet inte, saker känns bara inte stabila! *suckar djupt*
Samtidigt så vet jag ju att det kanske är precis vad som saknas för att jag ska bli lite gladare..
Jag bara önskar att tiden kunde backas och att jag kunde få tillbaka måendet som jag hade innan jag fick Enya. Hade några år som jag inte kände av min panikångest alls, jag jobbade, jag gjorde spontana saker och var nöjd med livet (bortsätt från en viss exman) men...
Jag har ju saker framöver att se fram emot, semestern, körkortet...
Vad skulle krävas för att jag skulle må bra?
Det ända jag känner spontant nu är att bara jag fick må bra själsligt och kroppsligt, så skulle jag vara så nöjd med mitt liv.
Jag har en utbildning som jag kan bygga på om jag vill
Jag har tre fina barn och älskar barn, skulle gärna ha flera om orken fanns
Jag har ett fint hem
Jag har fina vänner (även fast jag försummar MÅNGA av dom just nu) jag lixom fixar bara inte det just nu. Jag vet att det är VÄRLDENS BÄSTA vänner och jag skulle vara så berikad av att umgås med dom..men något stoppar mig.
Jag ska ta körkortet innan året är slut..
Jag har så mycket som jag är tacksam för..så vad saknas? Eftersom min själ gråter..?
Nu ska jag gömma min ångest som jag går med hela tiden just nu (pga sänkning), jag ska äta en god middag med mina barn, ha filmkväll och mysa...
I dag vill jag bara gråta igentligen..snacka om obalans inombords..
Puss och kram